10 harliga dagar pa Tasmanien sa har langt!

Mattias ar pa BigGameFishing idag sa det blir tyvarr inga bilder for han ville dokumentera sin fangst aven den har gangen. Han hoppas pa tonfisk i Tasman Sea utanfor St Helens pa ostkusten.

Nu till forklaringen om "livet som insats" som atminstone skramde upp Maltes farmor rejalt. Vi korde raka vagen fran Devonport till Cradle Mountain som ar en del av ett varldsarvsomrade som stracker sig fran sodra vastsidan upp till Cradle. Efter snabb lunch i var stuga var vi redo for vildmarksaventyr och tog bussen in i nationalparken - allt for att spara miljon. Efter 8 kms bussresa kom vi fram till Dove Lake och vandringen runt den som raknas som en av de basta korta vandringarna har pa Tasmanien. Malte sattes i barstolen och spandes fast pa Pappas rygg medan Mamma fick bara eftermiddagspicknicken. Vi promenerade langs sjosidan en bra stund och kunde se ut over sjon dar Cradle Mountain speglade sig svagt. Teetreen blommade med sma vita blommor och halvvags runt sjon blev det mer regnskog med sma palmer, lite langre bort blev det nastan John Bauer skog innan vi kom ut igen och promenerade langs stranden igen forbi ett gammal bathus dar en kille satt och sjong i microfon med full hogtalaranlaggning och lite val uppkladda manniskor for att befinna sig i vildmarken?

Forklaringen till denna sangare och det andra fick vi dagen efter nar vi slog pa TVn och morgonens frukost-Tv sandes fran Dove Lake. Guvernoren var dar och delade ut pris till arets Tasman med anledning av den kommande nationaldagen. De hade fatt kla pa sig rejalt for nar vi steg upp 7.30 var det frost pa bilen! Mattias overvagde att satta pa sig understallet...

Efter vandringen runt Dove Lake bestamde vi oss for att vandra runt nagra andra mindre sjoar och dessutom fa ga en kort bit pa Overland Track som raknas som en av de 10 basta vandringslederna i varlden. Man ar tvungen att boka plats for att vandra under hogsasong. Nar frosten val toat bort blev det en harlig varm dag med stralande sol och klarbla himmel. Vi borjade med uppforslutet till Crater Lake pa 1000 m hojd, en stigning pa ca 250 m och idag akte Malte pa Maria som ocksa gick forst. Precis innan sjon ser hon nagot svart som ringlar sig over stigen! En tigerorm! Hon tvarvander och springer nastan in i Mattias som vander han ocksa och sa springer de 200 m bakat! Malte som skumpande runt rejalt under denna korta loprunda sag fragande ut. Vad gora? Ga tillbaka eller framat? Efter nagra minuters funderande blev det framat med rejalt stampande. Den stackars ormen blev nog raddare an vi, men eftersom det ar den 4:e dodligaste ormen i varlden sa har atminstone vi fran Sverige respekt for den. Tjejerna som vi motte lite senare tog det lugnt nar vi berattade vad vi sett. Vardagsmat for dem. Turen fortsatte upp pa en hojd med utsikt over Dove Lake och en liten med namn Wombat Pool. Nar Maria gatt forbi den sag hon dagens andra orm, en variant pa kopparorm som bara ar den 26:e giftigaste i varlden.... Resten av vandringen var ormfri, men vi var nojda med att ga i vandringskangor och langbyxor istallet for flipflops och shorts!

Efter Cradle korde vi vidare till Strahan (Strawn), ett litet fiskesamhalle pa vastkusten som numera ar sommarort med manga turister pa besok for att aka bat ut till Hells Gate, Sarah Island och Gordon River. For att slippa spana efter orm bestamde vi oss for just denna battur. Det var en stor bat med 2 trappor som Malte nastan notte ut under de timmar vi var ombord. Han klattrade uppfor och tog en vanda pa oversta dack, sedan var det nedfor for att kunna klattra uppfor igen osv. Mamma och Pappa fick turas om klattra med. Den som inte hade "jouren" kunde se inseglingshalet Hells Gate som bara knappt 200 m brett var svart att navigera igenom med de stora traskeppen i borjan pa 1800-talet. Sarah Island var den forsta fangkolonin pa Tasmanien och nar vi besokte den fick vi oss lite historia till livs om hur livet var fangarna och deras fangvaktare. Har byggdes manga batar av Huon Pine som de fick hamta en bit upp langs Gordon River. Nar Port Arthur pa ostsidan stod klar lades Sarah Island ned och Strahan blev en gruvstad och utskeppningshamn for malm och timmer. Var battur avslutades med en promenad i regnskogen dar vi kunde se ett Huon Pine som var over 2000 ar.
Pa kvallen kalasade vi pa nykokt hummer for fiskar det gor de fortfarande.

Med bleknat minne av tigerormarna fortsatte vi till den sodra delen av Cradle Mountain Lake St Clair nationalpark via Queenstown som inte har nagot gemensamt med aventyrsstaden pa NZ. Detta Queenstown ar gruvstad sedan mitten av 1800-talet och bergen runt omkring ser ut som ett manlandskap. Vi hade tankt att gora nagra korta promenader i nationalparken Mt Field som vi korde igenom, men av nagon anledning hade man bestamt sig for att "odla" getingar dar. Gick inte att ga utanfor bildorren sa hade man en hel svarm omkring sig. Nagot farre var det nar vi kom till St Clair, men vi var inte sarskilt sugna pa att bli stugna sa vi bokade en battur pa sjon och tankte vandra tillbaka dagen efter.

Den vandringen fick stallas in och istallet fick vi aka tillbaka till Queenstown med Malte som hade haft 39-40 graders feber i 4 dagar och inte blivit battre, dessutom var han inte sugen pa mat. Eftersom det var langhelg med anledning av Australia Day ville vi slippa aka ivag akut. Malte fick komma in direkt och det forsta mamma fick gora var att kla av honom sa han kyldes for febern 40,4. Doktorn kollade forsta oronen och fick sedan kampa for att titta Malte i halsen medan han satt fast i Mammas famn. Det visade sig att halsmandlarna var rejalt svullna och att Malte hade halsfluss. Tva sorters antibiotika fick han och en medicin for att ta ned svullnaden. Nasta stopp blev apoteket och efter att ha tvingats i medicinerna och febernedsattande blev det glass som beloning. Aven om Malte fortfarande var sjuk var M&P lattade over att ha fatt en forklaring.

Australia Day! Firade vi forst med att bara aka bat pa Lake St Clair. (Maria hade namligen sett sin andra tigerorm kvallen innan nar vi akte till en strand langs sjon). Sjon lag spegelblank i solens sken med alla sina bergstoppar runt sig. Det var 5 vandrare med ocksa som skulle ge sig ut och vandra i bergen. Inget som lockade varken Maria eller Mattias. Vi korde Midland Highway (grusvag) vidare till fiskeomradet kring Great Lake och firade resten av nationaldagen med att titta pa Australian Open ( damernas final).

Vad gor man i Great Lake - fiskar naturligtvis sa det gjorde Mattias pa sondagen. Han hade sin egen privata fiskeguide som larde hon flugfiske. Det blev en 2-kg oring till middag pa hotellet nar han kom tillbaka. Maria och Malte besokte Bothwell 6 mil soderut. Dar fick Mamma titta pa gamla hus och Malte leka i lekpark - bada nojda. Dessutom akte vi forbi sodra hemisfarens aldsta golfbana med inhagnade greener for faren betade pa samma omrade.

Nojda med vildmarksliv blev det lite stadsliv i Launceston och ett besok i deras "stadscanyon" innan Maria fick prova vin i Tamar Valley. Mattias korde sedan sina sovande baksatespassagerare till St Helens dar vi ar nu.

Medan Mattias forhoppningsvis fixar middag igen sa har Maria och Malte badat i havet vid Binalong Bay. Det ar azurblatt och ser valdigt inbjudande ut, men iskallt. En lekpark har vi ocksa hunnit med och snart far mamma en lattte. Imorgon bar det soderut mot Bicheno och Coles Bay dar vi kanske vagar oss pa att vandra igen, det beror pa hur ormprognoserna ar.

Soliga sommarhalsningar fran ett 25 grader varmt St Helens