Vi kopplade upp oss hastigt i fantastiska Coromandel. Är det någon hemma? Någon som läser denna blogg? Just nu leder Sofia med familj med hästlängder den inofficiella kommentarstävlingen! Vi vill ju veta hur ni har det också! Mail går också bra...
Coromandel är en hit, bilder och annat kommer när vi får bättre internetkpppling, i Auckland. Plus tjugosju och vi har badat flera gånger, bla i viken just vid vårt hus. Igår grillade vi!
4M
2011-02-27
2011-02-24
Nästa steg...
Vi har haft ytterligare någon fin dag i Tauranga och Mount Manganui och imorgon åker vi vidare. Vi ska sova fem nätter i en stuga som vi hyrt på Coromandelhalvön i närheten av staden Coromandel. Stugan ligger alldeles vid en strand så vi ser mycket fram mot detta! Vi kommer således inte att ha tillgång till internet förrän tidigast då vi anländer Auckland. Ingen behöver alltså var orolig även om vi inte mailar eller uppdaterar bloggen. Det har sin förklaring, nämligen att vi har det bra! Nu är det dax att sova här på andra sidan klotet. Sov gott!
4M
4M
På väg mot Tauranga och de två första dagarna i Tauranga
Innan Tauranga, ett stopp i Kiwiland. Strax innan staden Te Puke återfinns världen största Kiwi och vår bil...
Det första vi gjorde när vi anlände Tauranga var att boka utflykt för att simma med delfiner. Maria och Malte skulle åka första dan och Mattias skulle åka själv den andra dan. Den första dagen så var havet helt utan djur, varken fåglar eller delfiner syntes till. Förklaringen till detta skulle vi på kvällen - jordbävningen. Maria, den som önskat denna simtur mest fick då ta Mattias biljett den följande dagen och det gick bättre som synes. Här ligger hon bakom båten och sedan några delfiner.
Rotorua dag 2 och på väg mot Tauranga
Malte och pappa på jetbåtutflykt, Malte håller förståndigt nog fast sig med tanke på den höga farten. Notera de snygga, lånade solglasögonen som båda fick. Båten: 400+ hk!
Det var allt från Rotorua. På vägen från Rotorua till gjorde vi bla följande stopp. The Buried villats, en av vulkanen 1886 begravd by. Interssant, men Inte mycket som är värt att förmedla via bild därifrån, förutom denna dam som får "hjälp" och hatt av brorsan...
Green Lake, snacka om spegelblankt!
Bilder Rotorua dag 1
Från vår promenad i Waimangu volcanic Valley, den rykande varma sjön och floden, samt kokande vatten som sprutar ur marken!
När vi åkte Luge ner och sittlift upp för berget. Mycket kul enligt främst Malte, men även föräldrarna!
Bilder på lite av vad som hände mellan Napier och Rotorua
Paus vid sjön Taupo, Malte kastar flytande stenar i vattnet(pimpsten) och svart svan i sjön:
Hela familjen i det vulkaniskt aktiva området Craters of the moon:
Ett stopp vi Huka falls hann vi också med, även om jag glömde skriva om det i den lilla reseberättelsen nedan.
2011-02-23
Rotorua
Vägen till Roturoa från Napier kändesmbra mycket längre än den är. Även om det, som framgår nedan, finns mycket att göra efter vägen så blir det ibland trångt, både fysiskt och psykiskt i baksätet när man sitter tre st där. Att denna sträcka kändes så lång visar ju också på det rätta i vårt val att utelämna East cape och ta den korta vägen till Tauranga, dvs med ett tre nätters stopp i Roturua. På vår färd mot Roturua gjorde vi två stopp, varav det första för picknicklunch vid sjön Taupo. De två äldre M:en hade sett denna sjö förr, men Malte tyckte det var häftigt med de svarta svanarna och de flytande stenarna! Och vilken utsikt under lunchen!
Nästa stopp ligger strax norr om Taupo och har det talande namnet "Craters of the moon". Det var aningen svårt att i bilen för Malte beskriva att han under hela promenaden inte fick avvika från stigen och var tvungen att hålla mamma i handen hela tiden, annars skulle han bränna sig. Men när vi gick genom området och han såg alla rykande hål, alla kratrar, allt kokande vatten och bubblande lerpölar så blev han precis lika imponerad som vi andra och det var inte längre svårt att förstå varför vi ställde vissa säkerhetskrav. Det var det första men inte sista vulkaniskt aktiva området vi skulle se de närmaste dagarna och vi var mycket imponerade, både av krafterna och det vackra. Det enda som förstör bilden är det os av svavel som ständigt ligger över dessa områden...
Väl framme i Roturua: handla, checka in (inte så fint motellrum denna gång - stort behov av renovering), göra middag, montera Malins säng, göra klart för sova och sova...
Lårets den 19/1 gryr. Vi väcks tidigt av en sångfågel vid namn Malin. Maria ger sig först ut på en träningsrunda, därefter Mattias. Det är klart, solen stiger upp och värmer upp staden. Det är vackert när man springer efter sjön Roturua och ... man mår illa av den svaveldoft som ligger på från de varma källorna runtomrking i staden...
Efter stärkande träning och frukost: iväg till turistinfon och boka morogndagens äventyr, därefter med bil till Waimangu volcanic Valley. När vi vandrar nedför dalen mot sjön som finns där långt nere så går vi förbi olika fenomen av vulkanisk karaktär. Vi ser kratrar som bildats vid utbrottet 1886 och numer är vackra små sjöar. Vi ser sjöar som ryker och kokar på vissa ställer. Vi ser en Bäck/flod som ci promenerar utefter och ryker. Vi ser bubblande lerpölar och kokande vattenhål. Det är en vacker och på samma gång skrämmande promenad. Den är också ganska lång och varm, så det är skönt att ci, när vi ätit vår medhavda lunch kan ta bussen tillbaka till bilen.
På eftermiddagen åker vi så till ett ställe för äventyr. Vi tar gondolliften upp på berget och Malte får med sina föräldrar som chaufförer åka Luge, ett slags kälke med hjul, nedför berget. Upp åker vi sittlift med benen hängande en lång bit över marken. En mycket nöjd Malte avslutar med en glass på cafeet innan vi tar gondolliften ned till bilen. Mycket äventyr=trötta barn, så vi äter i princip middag och går och lägger oss, hur ska vi annars orka morgondagen.
Det blir inte mindre äventyr denna dag, den 20/2. Efter lite kort träning för föräldrarna blir det frukost och sedan delar familjen på sig. Maria och Malin lämnas utanför turistinformationen för de ska gå en stadspromenad. Den är intressant och lugn eftersom Mattias och Malte har tagit bilen som kör i förti minuter innan den stannar utanför NZ Riverjet! Dagen indelas i tre delar. Enligt guiden kör vi först lungt och sakta uppför floden så att vi ska hinna se och ta kort. (2M tyckte nog att det gick ganska fort...). Den andra delen är ett besök i det vulkaniska området Orakei Korauko. Det är minst fem grader varmare än någon annanstans. Vi går från floden uppför trappor. Det är jobbigt, men värt ansträngningen! Malte är dock av åsikten att han sett nog av varma områden då man måste hålla handen hela tiden för att inte gå av stigen och bränna sig, samt att vi nog måste gå tillbaka nu för att inte missa båten! Den tredje delen av dagen, kör vi tillbaka längs floden. Alla 400+ hästkrafter utnyttjas på jetbåten. Vi kör extremt nära kanten på floden och vid ett flertal gånger, efter att ha visat att han ska göra så(för att vi skq hinna hålla i oss extra mycket), så snurrar han båten ett varv i full fart så att vattnetbspritar över oss! Malte är tyst i början och bakom våra lånta solglasögon (med vilka vi bögge ser roliga ut) så är det svårt att avgöra om han har kul eller är skräckslagen. Allt eftersom resan går så tinar han upp och det är en häftig åktur som vi aldrig glömmer. Eller som vi sa i bilen på vägen hem:
Malte: pappa, han körde som en stolltoker
Mattias: som hade stulit båten och hade bråttom hem!
Vi har nu gjort ett par dagar i Tauranga som innehållit äventyr för en del av oss, men det får vi återkomma till i morgon. Bilder från Rotorua följer också. Vi kan konstatera att några av de krafter vi kunde se och ana i Rotorua med omnejd nu har visat sig på andra sätt i Christchurch. Bilderna och rapporterna vi ser här är fruktansvärda. Det är svårt att tänka sig att vi bara för tre veckor sedan var där, i kyrkan som rasat, på gatorna och i husen där katastrofen nu är ett faktum. Finns cafeet kvar som vi fikade i? Spårvagnen? Hon den snälla damen, hur mår hon? Malte ser och hör också Christchurch överallt och vi försöker svara så gott det nu går på frågorna. Men hur ska man förklara det man själv knappt kan förstå? Vi är i alla fall helt överens om att det är mycket synd om de som bor där. Vi sänder dem en tanke då och då och hoppas att det på något sätt kan hjälpa. Vid ett annat tilfälle ska vi berätta om den fantastiska värme, hjälpsamhet och känsla för sina medmänniskor som vi sett prov på både här och i Australien (Queensland). Det är så självklart att hjälpa varandra i dessa länder!
Vi har i alla fall, så här i efterhand, haft en väldig tur och vi mår bra och har det härligt! Här i Tauranga har det varit en mycket varm Svensk sommardag och vi har badat på beachen. Vi hörs!
4M
Nästa stopp ligger strax norr om Taupo och har det talande namnet "Craters of the moon". Det var aningen svårt att i bilen för Malte beskriva att han under hela promenaden inte fick avvika från stigen och var tvungen att hålla mamma i handen hela tiden, annars skulle han bränna sig. Men när vi gick genom området och han såg alla rykande hål, alla kratrar, allt kokande vatten och bubblande lerpölar så blev han precis lika imponerad som vi andra och det var inte längre svårt att förstå varför vi ställde vissa säkerhetskrav. Det var det första men inte sista vulkaniskt aktiva området vi skulle se de närmaste dagarna och vi var mycket imponerade, både av krafterna och det vackra. Det enda som förstör bilden är det os av svavel som ständigt ligger över dessa områden...
Väl framme i Roturua: handla, checka in (inte så fint motellrum denna gång - stort behov av renovering), göra middag, montera Malins säng, göra klart för sova och sova...
Lårets den 19/1 gryr. Vi väcks tidigt av en sångfågel vid namn Malin. Maria ger sig först ut på en träningsrunda, därefter Mattias. Det är klart, solen stiger upp och värmer upp staden. Det är vackert när man springer efter sjön Roturua och ... man mår illa av den svaveldoft som ligger på från de varma källorna runtomrking i staden...
Efter stärkande träning och frukost: iväg till turistinfon och boka morogndagens äventyr, därefter med bil till Waimangu volcanic Valley. När vi vandrar nedför dalen mot sjön som finns där långt nere så går vi förbi olika fenomen av vulkanisk karaktär. Vi ser kratrar som bildats vid utbrottet 1886 och numer är vackra små sjöar. Vi ser sjöar som ryker och kokar på vissa ställer. Vi ser en Bäck/flod som ci promenerar utefter och ryker. Vi ser bubblande lerpölar och kokande vattenhål. Det är en vacker och på samma gång skrämmande promenad. Den är också ganska lång och varm, så det är skönt att ci, när vi ätit vår medhavda lunch kan ta bussen tillbaka till bilen.
På eftermiddagen åker vi så till ett ställe för äventyr. Vi tar gondolliften upp på berget och Malte får med sina föräldrar som chaufförer åka Luge, ett slags kälke med hjul, nedför berget. Upp åker vi sittlift med benen hängande en lång bit över marken. En mycket nöjd Malte avslutar med en glass på cafeet innan vi tar gondolliften ned till bilen. Mycket äventyr=trötta barn, så vi äter i princip middag och går och lägger oss, hur ska vi annars orka morgondagen.
Det blir inte mindre äventyr denna dag, den 20/2. Efter lite kort träning för föräldrarna blir det frukost och sedan delar familjen på sig. Maria och Malin lämnas utanför turistinformationen för de ska gå en stadspromenad. Den är intressant och lugn eftersom Mattias och Malte har tagit bilen som kör i förti minuter innan den stannar utanför NZ Riverjet! Dagen indelas i tre delar. Enligt guiden kör vi först lungt och sakta uppför floden så att vi ska hinna se och ta kort. (2M tyckte nog att det gick ganska fort...). Den andra delen är ett besök i det vulkaniska området Orakei Korauko. Det är minst fem grader varmare än någon annanstans. Vi går från floden uppför trappor. Det är jobbigt, men värt ansträngningen! Malte är dock av åsikten att han sett nog av varma områden då man måste hålla handen hela tiden för att inte gå av stigen och bränna sig, samt att vi nog måste gå tillbaka nu för att inte missa båten! Den tredje delen av dagen, kör vi tillbaka längs floden. Alla 400+ hästkrafter utnyttjas på jetbåten. Vi kör extremt nära kanten på floden och vid ett flertal gånger, efter att ha visat att han ska göra så(för att vi skq hinna hålla i oss extra mycket), så snurrar han båten ett varv i full fart så att vattnetbspritar över oss! Malte är tyst i början och bakom våra lånta solglasögon (med vilka vi bögge ser roliga ut) så är det svårt att avgöra om han har kul eller är skräckslagen. Allt eftersom resan går så tinar han upp och det är en häftig åktur som vi aldrig glömmer. Eller som vi sa i bilen på vägen hem:
Malte: pappa, han körde som en stolltoker
Mattias: som hade stulit båten och hade bråttom hem!
Vi har nu gjort ett par dagar i Tauranga som innehållit äventyr för en del av oss, men det får vi återkomma till i morgon. Bilder från Rotorua följer också. Vi kan konstatera att några av de krafter vi kunde se och ana i Rotorua med omnejd nu har visat sig på andra sätt i Christchurch. Bilderna och rapporterna vi ser här är fruktansvärda. Det är svårt att tänka sig att vi bara för tre veckor sedan var där, i kyrkan som rasat, på gatorna och i husen där katastrofen nu är ett faktum. Finns cafeet kvar som vi fikade i? Spårvagnen? Hon den snälla damen, hur mår hon? Malte ser och hör också Christchurch överallt och vi försöker svara så gott det nu går på frågorna. Men hur ska man förklara det man själv knappt kan förstå? Vi är i alla fall helt överens om att det är mycket synd om de som bor där. Vi sänder dem en tanke då och då och hoppas att det på något sätt kan hjälpa. Vid ett annat tilfälle ska vi berätta om den fantastiska värme, hjälpsamhet och känsla för sina medmänniskor som vi sett prov på både här och i Australien (Queensland). Det är så självklart att hjälpa varandra i dessa länder!
Vi har i alla fall, så här i efterhand, haft en väldig tur och vi mår bra och har det härligt! Här i Tauranga har det varit en mycket varm Svensk sommardag och vi har badat på beachen. Vi hörs!
4M
2011-02-22
Tauranga nordön
Med anledning av det tråkiga som hänt i Christchurch på Sydön så vill vi bara tala om att vi mår bra och det enda som vi kanske märkte av jordbävningen här i Taursnga var att Malte och Maria inte såg en enda delfin på sin tur med båt idag. Djurlivet här i Bay of Plenty var tyst, det enda vi såg var en brunsäl på 5 timmar och vi vet ju att djur har mycket bättre sensorer än människor. Det kommer bilder och text om dagarna i Rotorua vid ett senare tillfälle nu är det läggdags här och vi har tak över huvudet. Många i Christchurh kommer att sova på kartong i Hagley park som vi besökte för precis 3 veckor sedan en solig sommardag. Känns långt borta nu...
Vad gör 3M i baksätet?
Det har ju blivit en del bilåkande här på NZ och vad gör vi då förutom att titta på det vackra landskapet? Vi läser kartan till chauffören och mestadels blir väganvisningarna rätt. Vi tittar på saker säger Malte. Vinstockar som nu inför skörden mestadels döljs i nät, majsodlingar, berg, julgranar, sjöar, kurviga vägar, vi räknar får, kossor, hästar, hönor på rastplatser, vägskyltar och Malte talar om hur fort chauffören får köra. Vi pysslar i olika pysselböcker, försöker roa Malin med tittut och leksakerna i hennes ryggsäck. Hon talar om när hon är klar med en genom att kasta bort den. Malte och mamma spelar sten, sax eller påse - oftast med Malte som vinnare. Sen fascineras vi av alla vägarbeten och systemet med Stop och Go-skyltarna. När vägen blir entonig vid dessa så står det 2 vägarbetare i var ände med varsin skylt och walkie talkie. Deras jobb är att turas om och vända på sin skylt!?! På ett ställe har de använt trafikljus istället...varje gång vinkar vi till dem när vi åker förbi och ibland vinkar de tillbaka.
Nu är vi på väg till Rotorua istf Gisborne och East Cape. Det skulle bli för mycket bilåkande på 4 dagar och för lite tid att stanna och titta på omgivningarna. Malte är dessutom fascinerad av detta med vulkaner så då passar vi på att titta på detta istället och ligga still i Rotorua 3 nätter innan vi fortsätter till Bay of Plenty och Tauranga.
Nu är vi på väg till Rotorua istf Gisborne och East Cape. Det skulle bli för mycket bilåkande på 4 dagar och för lite tid att stanna och titta på omgivningarna. Malte är dessutom fascinerad av detta med vulkaner så då passar vi på att titta på detta istället och ligga still i Rotorua 3 nätter innan vi fortsätter till Bay of Plenty och Tauranga.
2011-02-20
Bilder Napier
Två barn runt bubbelbadet i motellrummet
Dagens sysselsättningar, Minigolf och sightseeing/byggnader
Några vimlare på Art Deco-festivalen:
Napier
Det var en lång bilfärd från Martinborough till Napier, ca trettio mil och vi gjorde den på få och korta stopp för bensin, fika och lunch. Så det var ett ganska trött gäng som körde in i Napier och lite oroligt gick in på turistinformationen. Detta var första (och det blir enda) gången som vi inte hade bokat boende i förväg, innan vi anlände till staden i fråga. Mycket hade vi bokat hemifrån och lite på plats, men i förväg. Denna enda gång var det givetvis den stora årliga festivalen i stan. I Napier är det Art Decofestivalen som tar temat från den stil i vilken de centrala byggnaderna uppfördes efter den förra jordbävningen, dvs näR Art Deco var i ropet. Nåväl, efter mycket om och men hittade man ett boende åt oss i två nätter och det skulle visa sig bli ett mycket bra boende. Vi åkte och checkade in, sedan handlade vi, gjorde mat och badade barnen i vårt bubbelbadkar som fanns i det fina motellrummet. När barnen lagt sig så gjorde visedan resplanen för resten av vår vistelse (detta var enda tiden vi hade visst utrymme för frihet eftersom boendet ej var bokat). Anledningen till detta var att vi planerat åka runt det som kallas East Cape och vi hade svårt att boka boende och se hur mycket tid som skulle behövas för denna körning hemifrån. Efter den långa körningen till Napier och lite information från personalen på turistinfon bestämde vi oss för att välja en enklare väg. Vi skulle köra in i landet, via Taupo, till Rotorua och utforska detta mer än vi gjorde vi vårt förra besök och i stället bo på samma ställe tre nätter. Ett vettigt val både för vuxna och barn.
Vi hade en dag på oss att utforska Napier. Alla valde en sak: Minigolf(Malte), Art Deco-byggnaderna i centrum(Mattias), provning på vincentrum(Maria). Alla var nöjda med sitt val! Maria fick prova i fred(bara Malin) för Mattias och Malte passade på att göra lite "vardagsbestyr", nämligen att klippa sig. Napier var en väldigt vacker och vänlig stad. Vi hade lätt kunnat stanna minst en dag till, särskilt med den rådande festivalen. Överallt såg man bilar från 20-30-talet och folk i kläder som hade samma tidskänsla. Art Deco hela vägen!
Lite bilder följer. just nu är vi i Rotorua och i morgon bär det av mot Tauranga. Vi har snart skrivit i kapp. Alla mår bra och Malte har haft ett par riktigt stora dagar i Rotorua, mer om det sedan.
Vi hade en dag på oss att utforska Napier. Alla valde en sak: Minigolf(Malte), Art Deco-byggnaderna i centrum(Mattias), provning på vincentrum(Maria). Alla var nöjda med sitt val! Maria fick prova i fred(bara Malin) för Mattias och Malte passade på att göra lite "vardagsbestyr", nämligen att klippa sig. Napier var en väldigt vacker och vänlig stad. Vi hade lätt kunnat stanna minst en dag till, särskilt med den rådande festivalen. Överallt såg man bilar från 20-30-talet och folk i kläder som hade samma tidskänsla. Art Deco hela vägen!
Lite bilder följer. just nu är vi i Rotorua och i morgon bär det av mot Tauranga. Vi har snart skrivit i kapp. Alla mår bra och Malte har haft ett par riktigt stora dagar i Rotorua, mer om det sedan.
2011-02-18
Bilder Martinborough
Så här slingrade sig vägen efter bgskanten på väg mellan Wellington och Martinborough.
Vår vackra och tidstypiskt renoverade stuga, notera speeden på han framför...
Telefonen till vänster var en Ericsson... Till sist en bild på hur vinprovning går till
Det var allt för idag. Vi är just nu i Rotorua, så vi har kvar att berätta om vår vistelse i Napier och varför vi åkte i till Rotorua i stället för det vi hade planerat, men det tar vi en annan dag. Alla fyra M mår bra och hälsar!
Martinborough
På måndagen så steg vi så upp, gav barnen lite frukost och begav oss gående mot Hertz i Wellington. Dags att åka vidare mot nya äventyr. Efter att ha hämtat bil, packat in allt (bilen var lite mindre denna gång, så det blev ännu svårare att rymma allt), ätit frukost på Fidel (igen), handlat mat, så tog vi en tur till Mount Victoria Lookout för att ta en sista titt på Wellington från ovan innan vi åkte. Därefter begav vi oss till sist norrut och efter ca tio mils körning så anlände vi Martinborough för att kunna äta en sen lunch i lekparken. Därefter åkte vi till den fantastiska stuga vi hyrt, Colemans Cottage. Det var en rätt stor, tidstypiskt renoverad och välutrustad stugasom ligger väl till i byn. Vi hade en skön kväll i stugan. malte var också nöjd för stugan hade ovanligt många barnkanaler...
Ny dag och vi skulle utnyttja det som Martinborough är känt för, nämligen att det från byns centrum är gångavstånd till mer än tjugo vingårdar. Efter träning för de två större M:en, frukost och en lugn morgon så begav vi oss iväg på den planerade vägen. Maria och Malt på hyrcykeln och Mattis och Malin knallade med barnvagnen. Malin sov när vi anlände den vingård vi skulle äta lunch på. Kqnonväder. Vi fick käka i skuggan... Efter lunch och ett par mycket lyckade besök så gick/cyklade vi tillbaka till centrum för att fika. Vilken grej, att kunna gå mellan vingårdarna!
Sedan handla, laga mat, kvällsrutin och förbereda morgondagens långa biltur.
Ny dag och vi skulle utnyttja det som Martinborough är känt för, nämligen att det från byns centrum är gångavstånd till mer än tjugo vingårdar. Efter träning för de två större M:en, frukost och en lugn morgon så begav vi oss iväg på den planerade vägen. Maria och Malt på hyrcykeln och Mattis och Malin knallade med barnvagnen. Malin sov när vi anlände den vingård vi skulle äta lunch på. Kqnonväder. Vi fick käka i skuggan... Efter lunch och ett par mycket lyckade besök så gick/cyklade vi tillbaka till centrum för att fika. Vilken grej, att kunna gå mellan vingårdarna!
Sedan handla, laga mat, kvällsrutin och förbereda morgondagens långa biltur.
Bilder Wellington del 2
Den galna bollen där man altså fick hoppa in, kallas Waterwalker
Middag på Salsaställe, notera att de dansar i bakgrunden och Malte han bygger ett torn!
Utsikt från Mt Victoria Lookout.
Sedan styrde vi då kosan mot Martinbourough...
Bilder Wellington del 1
Först ett Civic Square under mörka moln.
Sedan ett par bilder från Maltes "Bungy Jump", han kom rätt högt va farmor?
Bergbanan vi åkte och en vy över Wellington.
Nu kommer av Appletekniska skäl resten i nästa inlägg...
Bilder Marlbourough Sounds
Vi försöker hinna ikapp med bloggandet, först några bilder från vår sista hela dag på Sydön, den supervackra turen i Marlborough Sounds och på Queen Charlotte drive som vi beskrivit tidigare. Inte dumt va?
2011-02-17
Wellington 2:2
Påmsöndagen sken solen och Maria gick en powerwalk redan kl 7 innan staden hade vaknat trodde hon. Efter ungefär 5 min promenad var det helt plötsligt massor med Wellingtonbor som gjorde sina inköp av grönsaker och frukt för nästa vecka. En stor parkeringsplats hade gjorts om till Bondens marknad. De är morgonpigga här. Resten av familjen var uppe när hon kom tillbaka och precis som dagen innan fick de förfrukost innan vi gick ut och åt lyxfrukost på stan igen. Dagens mål var Botaniska trädgården och för att komma dit i denna backiga stad åkte vi bergbanan, det tyckte Malte var spännande. Fin utsikt var det också över huvudstaden när. I kom upp, men i Botaniska trädgården var lekplatsen där vi stannade i en timme och knappt kunde få Malte att lämna. De hade en sån linbana som finns i Observatorieparken och den åkte han nästan hela tiden. Malinfick gunga som han gillar och så finns det en liten klätterställning med rutschkana innanför ett staket där hon kunde krypa runt. Åka rutschkana förstår hon inte ännu för fötterna spjärnar emot varje gång vi försöker. Man kunde promenera tillbaka till city och Malte letade upp blommorna på vägen som vi följde för att komma dit. Ett lunchstopp gjorde vi också och Malte passadepå att springa barfota på gräset och leka kurragömma bland alla rosenbuskar. Tillbaka i city kom vi ned till parlamentsbyggnaderna som finns på bild i varje guidebok, både den moderna bikupan och den gamla som är världens största träbyggnad och ungefär lika stor som UD i Sthlm. Vi hann ned att fira det kinesiska nyåret också för när vi kom ned till hamnen var det parad med något som lät som en knallpulvetpistol i täten. Ville man inte titt på detta kunde man titta på alla ungdomT som ägnade sig åt att hoppa i vattnet från allt som fann inte bara kajen och båtar, utan hus m.m. Vi såg också bollar på vattnet med instängda barn...
En spännande dag helt enkelt!
En spännande dag helt enkelt!
2011-02-13
Wellington 1:2
Vet inte hur maken har det med matematiken, men 2 hela dagar blev det i Wellington, precis lagom med storstadssightseeing. Fredagkvällen utforskade vi bara kvarteret vid motellet som ligger på en av stadens många kullar. Man får inte ogilla backar i den här staden. Vi åt pizza på Hell för om det något som både Australiensarna och Nya Zeeländarna är bra på så är det glutenfritt, både mat och bakverk. På lördagmorgon var vi redo att utforska staden och vi började med att testa frukost ute för mamma och pappa. Barnen hade fått yoghurt hemma och vi sen dela med de vuxna för att inte vara vrålhungriga. Vi testade Fidel's som Wilmaguiden tipsatbommoch blev inte besvikna. Mattias fick en engelsk frukost som räckte för 2, Maria åt en dadelscones stor som en förrättstallrik och Malte han valde en brownie - det var ju lördag. Tyvärr höll den inte måttet mot pappas korv som Malte tyckte var bäst. Mätta och belåtna fortsatte vi nedför Cuba street mot stadskärnan. Det är Wellingtons bohemgata med mycket second hand, cafeer och surfbutiker. Vi träffade en halvsvensk kille som hade släkt i Göteborg och han övade lite på sin svenska även om det blev mest svengelska. Efter stopp på turistbyrån och Civic Square med sina ormbunksskulpturer gick vi ned till hamnen och gick längs med kajen till en lekplats med en fyr som hade en 10 meter lång rutschkana som utgick från fyrtornet. Malte roade sig en lång stund medan Malin fick mellis men sen fick han upp intresset för något han sett en bit bort. Han bytte lördagsgodis och glass mot att få hissas upp i luften i en sele och med gummibanden som satt i selen kunde han hoppa upp och ned landandes på en uppblåst kudde. Det var dagens höjdpunkt när dagen summerades. Vädret var lite osäkert med mycket mörka moln så på eftermiddagen besökte vi Nya Zeelands Nationalmuseum och lärde oss mer om dess natur, djur, jordbävningar - de har en stor utställning om de 2 kontinentalplattor som NZ ligger ovanpå. Mattias och Malte klev in i ett specialbyggt hus och fick känna på hur en jordbävning kändes.
Bilder Sydön
Mer kommer kanske senare, nu till Nordön.
Mellan Syd och Nord...
Sitter i skrivande stund på Interislander, dvs färjan mellan Syd- och Nordön. Vi åker som bekant i nordlig riktning. Malin sover eftermiddagslur, Malte kollar på TV, Maria skriver dagbok.
Igår hade vi en jättefin dag då vi körde Queen Charlotte Drive, en sk Scenic Route mellan Havelock och Picton. Om en väg betecknas Scenic så kan man var helt säker på att den antingen är krokig, smal, på kanten av en klippa eller en grusväg. I detta fall är det alla de första tre...
Vädret var super: soligt, varmt och klar sikt vilket var perfekt när man kör efter en väg som är känd för sin utsikt. Massor sv vackra vy över Marlborough sounds. Vi gjorde även en avstickare efter Kenepuuro road. För att beskriva hur krokigt, smalt och brant det var kan jag ge er följande tid över 20km: 40 minuter och man fårmintae ha bråttom
Så här när vi ger Sydön på båten kan det vara läge att summera våra två veckor där. Vi har inte haft så bra uppkopplingar så att vi kunnat lägga upp några bilder som visar det vackra vi sett, men det kommer, förhoppningsvis nu när vi anländer huvudstaden Wellington för att spendera tre dagar där. Det har dock varit, precis som vi kom ihåg det från förra gången. Vackert runt varenda hörn. Vi har sett och upplevt ungefär det vi hade planerat och det har varit bra. Vädret har också varit bra de flesta dagar. Det är ju klart att man får räkna med lite regn i bergen, det hör ju nästan till upplevelsen.
Vi har hittat en bra rytm med att flytta varannan dag. Det betyder att vi checkar ut från motellet, kör bil från morgonen, checkar in på nytt ställe, acklimatiserar oss, handlar, lekpark, mm. Dagen efter fokuserar vi på att uppleva det specifika stället och det man "bör göra" där. Efter upplevelsen sover vi på en plats alla känner igen och sedan checkar vi ut för att åka till nästa. Osv. Det fungerar bra, men vi hinner givetvis inte lika mycket som förra gången. När vi tittar på kartan och ser de sträckor som vi avverkade i sällskap med Helena och Ingvar - i husbil - så inser vi ju att vi anpassat tempot rejält.
Vi hade innan vi åkte en diskussion om husbil gentemot bil och motell. Ekonomiskt var det ganska likvärdigt och vi kan konstatera att vi gjorde rätt val. Malin kan krypa, öva sig på att stå och gå i motellrummen. Malte kan från tid till annan behövs lite yta att röra sig på. Vi har rätt mycket packning, inklusive Malins säng. Slutligen går det givetvis snabbare på de smala och krokiga vägarna. Barnen får kortare och bekvämare tid i bil. När barnen blivit lite större tror jag dock att husbil kan vara rätt val. Då inser de begränsningarna och förstår tjusningen bättre.
Nu ser vi alltså fram emot tre veckor på Nordön och de börjar med tre dagar i wellington utan hyrbil, vi lämnade en smutsig bil i Picton och hämtar ut en ren i Wellington på måndag. Härligt med hyrbil! Precis som allt annat vi gjort hittills och som vi planerat, så är Wellington något vi passerade/missade/valde att inte besöka förra gången. Det verkar vara en mysig stad, så det ska bli kul. Blir lite som en storstadsweekend, även om stan inte är gigantisk. Kom ihåg att nya Zeelands största stad är Auckland och Wellington har 414000 innevånare. Nu börjar visst Malin röra på sig i vagnen, så det är dax att sluta. Maria och Malte har gått till lekplatsen på båten. Publicerar detta när vi är i Wellington. Ha en skön helg därhemma!
4M
Igår hade vi en jättefin dag då vi körde Queen Charlotte Drive, en sk Scenic Route mellan Havelock och Picton. Om en väg betecknas Scenic så kan man var helt säker på att den antingen är krokig, smal, på kanten av en klippa eller en grusväg. I detta fall är det alla de första tre...
Vädret var super: soligt, varmt och klar sikt vilket var perfekt när man kör efter en väg som är känd för sin utsikt. Massor sv vackra vy över Marlborough sounds. Vi gjorde även en avstickare efter Kenepuuro road. För att beskriva hur krokigt, smalt och brant det var kan jag ge er följande tid över 20km: 40 minuter och man fårmintae ha bråttom
Så här när vi ger Sydön på båten kan det vara läge att summera våra två veckor där. Vi har inte haft så bra uppkopplingar så att vi kunnat lägga upp några bilder som visar det vackra vi sett, men det kommer, förhoppningsvis nu när vi anländer huvudstaden Wellington för att spendera tre dagar där. Det har dock varit, precis som vi kom ihåg det från förra gången. Vackert runt varenda hörn. Vi har sett och upplevt ungefär det vi hade planerat och det har varit bra. Vädret har också varit bra de flesta dagar. Det är ju klart att man får räkna med lite regn i bergen, det hör ju nästan till upplevelsen.
Vi har hittat en bra rytm med att flytta varannan dag. Det betyder att vi checkar ut från motellet, kör bil från morgonen, checkar in på nytt ställe, acklimatiserar oss, handlar, lekpark, mm. Dagen efter fokuserar vi på att uppleva det specifika stället och det man "bör göra" där. Efter upplevelsen sover vi på en plats alla känner igen och sedan checkar vi ut för att åka till nästa. Osv. Det fungerar bra, men vi hinner givetvis inte lika mycket som förra gången. När vi tittar på kartan och ser de sträckor som vi avverkade i sällskap med Helena och Ingvar - i husbil - så inser vi ju att vi anpassat tempot rejält.
Vi hade innan vi åkte en diskussion om husbil gentemot bil och motell. Ekonomiskt var det ganska likvärdigt och vi kan konstatera att vi gjorde rätt val. Malin kan krypa, öva sig på att stå och gå i motellrummen. Malte kan från tid till annan behövs lite yta att röra sig på. Vi har rätt mycket packning, inklusive Malins säng. Slutligen går det givetvis snabbare på de smala och krokiga vägarna. Barnen får kortare och bekvämare tid i bil. När barnen blivit lite större tror jag dock att husbil kan vara rätt val. Då inser de begränsningarna och förstår tjusningen bättre.
Nu ser vi alltså fram emot tre veckor på Nordön och de börjar med tre dagar i wellington utan hyrbil, vi lämnade en smutsig bil i Picton och hämtar ut en ren i Wellington på måndag. Härligt med hyrbil! Precis som allt annat vi gjort hittills och som vi planerat, så är Wellington något vi passerade/missade/valde att inte besöka förra gången. Det verkar vara en mysig stad, så det ska bli kul. Blir lite som en storstadsweekend, även om stan inte är gigantisk. Kom ihåg att nya Zeelands största stad är Auckland och Wellington har 414000 innevånare. Nu börjar visst Malin röra på sig i vagnen, så det är dax att sluta. Maria och Malte har gått till lekplatsen på båten. Publicerar detta när vi är i Wellington. Ha en skön helg därhemma!
4M
2011-02-08
Bilder Kaikoura
Nedan: Malte lutar sig över ut över relingen i fören för att se delfinerna simma och leka med oss.
Härligt väder och just omgivning för att gunga va?
Valdag i Kaikoura
Även 2011 blev det en valdag och den gick delFINt. Valdeltagandet var högt och alla tog de 4Ms parti! Nollåtta trettio stegade Mattias och Malte in och anmälde sig redo och efter en valdokumentär och en säkerhetsinformation åkte vi med bussen mot valspanarbåten. Vi gav oss snabbt ut mot de djupa vatten som är speciella för Kaikoura och som medger att varje dag är en valdag här. Det var mycket spänning med en guppande båt, letande efter valar och till slut siktande av två och en halv val - en såg vi bara stjärtfenan på när han dök. På vägen hem så letade kapten Jamie, ledaren för den helt kvinnliga besättningen, också upp en flock delfiner. De gjorde oss sällskap hem till hamnen och Malte stod längst fram i fören och såg dem simma och leka hela vägen. "vilken dag pappa".
När vi kom tillbaka till valcentret så gjorde vi efter en lunch på stan vad vi nu lärt oss är en "baby swap". Dvs eftersom ingen under tre år får åka båten så brukar tydligen föräldrarna byta förmiddag/eftermiddag. Vi kallar det omval.
Maria åkte iväg på valtur, med tre valar och sedan delfiner som resultat, medan 3M åkte till lekparken, sedan sälkoloni, lekpark igen och till slut en utkiksplats i denordningen.
Pga Ipadbegränsningar så lägger vi några bilder från dagen i nästa inlägg. Bilder från bergen kommer nog senare för det är dax att sova. Imorrn åker vi norrut.
När vi kom tillbaka till valcentret så gjorde vi efter en lunch på stan vad vi nu lärt oss är en "baby swap". Dvs eftersom ingen under tre år får åka båten så brukar tydligen föräldrarna byta förmiddag/eftermiddag. Vi kallar det omval.
Maria åkte iväg på valtur, med tre valar och sedan delfiner som resultat, medan 3M åkte till lekparken, sedan sälkoloni, lekpark igen och till slut en utkiksplats i denordningen.
Pga Ipadbegränsningar så lägger vi några bilder från dagen i nästa inlägg. Bilder från bergen kommer nog senare för det är dax att sova. Imorrn åker vi norrut.
Till förskolan
Hej alla på Sirius!
Ville bara svara på era frågor.
Levi: I Australien finns det hajar i vattnet, men de är långt ut. När man badar på stranden så åker det en helikopter fram och tillbaka mellan stränderna för att spana så att inga hajar kommer nära. Om de kommer för nära så går larmet och alla får gå ur vattnet! Jag såg jättestora hajar i ett akvarium i Perth!
John: jag har nog vuxit lite, men inte så att det syns.
Kolla vad jag gjort idag i nästa inlägg!
Saknar er!
Malte
Ville bara svara på era frågor.
Levi: I Australien finns det hajar i vattnet, men de är långt ut. När man badar på stranden så åker det en helikopter fram och tillbaka mellan stränderna för att spana så att inga hajar kommer nära. Om de kommer för nära så går larmet och alla får gå ur vattnet! Jag såg jättestora hajar i ett akvarium i Perth!
John: jag har nog vuxit lite, men inte så att det syns.
Kolla vad jag gjort idag i nästa inlägg!
Saknar er!
Malte
2011-02-07
Rätt eller fel sida?
Som ni kanske förstår blir det en del bilkörande på vänster sida och vi tror faktiskt att vi kör mer på den sidan än höger eftersom vi inte har någon bil hemma. Det är inte så illa som det kanske låter. Vi har en automatväxlad bil och det hade nog varit det svåraste att växla på fel sida. Nog händer det att vindrutetorkarna går på istället för blinkers, men det är ju bara vi som märker det. På instrumentbrädan sitter det ett litet klistermärke som säger "Keep left" som ett litet komihåg. Vid varje utfart från ett picknickställe, loolout eller något annat sevärt är det pilar på vägen som markerar färdriktiningen så skulle vi glömt blir vi påminda igen. Annars är det mesta som hemma förutom två saker; den ena är att när man blir omkörd så är det bilen som blir omkörd som måste blinka ut i omkörningsfilen när vägen smalnar av inte som hemma den som kör om! Det tycker vi är idiotiskt! Det andra gillar vi bättre och det är att varje grusväg och gata både här på NZ och i Australien har ett namn och innan man kommer fram till den så kommer det en skylt på vägen vi kör på som talar om att nästa gata till höger eller vänster heter t.ex. McLeod Rd. Detta gör det enkelt att som turist hitta runt på helt nya ställen. Just nu när Maria sitter och skriver detta så är familjen M uppeldad på 2. Grabbarna är på valsafari och tjejerna på fik. När vi skulle boka igår på turistbyrån var vi tvungna att ange efternamn och initialen på förnamnet. Den första bokningen för Mattias gick bra, men när killen skulle registrera Malte frågade han flera gånger vad initialen i förnamnet var, M! Till slut accepterade han det. När det sen var dags att boka in Maria tittade han bara lite uppgivet på oss och tänkte nog att detta inte riktigt var normalt. Vi får se hur många och stora valar de sett. Rapport kommer senare. Nu dags att ta hand om dotterns skor och strumpor som hon intfe gillar efter att ha levt barfota i över en månad.
Hej igen!
Vi har varit utan både internet mobiltelefon sen vi lämnade Arthurs pass där vi efter regnvädret fick en jättefin och solig dag med med 3 olika vandringar. Malte hade lånat Malins ryggsäck och där packat sin smörgås, russin, äppelklyftor och Oreo-kakor. Med den på ryggen började han sin klättring uppför 250 trappsteg som fanns på leden upp till devil's punchbowl waterfalls basin. Han ville naturligtvis gå först, men branterna på sidan gjorde det omöjligt vilket var lite svårt att förstå. När vi kom upp fick vi trots solsken ta fram regnjackorna för att inte bli blöta av vattnet som vattenfallet sprayade. Det blåste förbi som en lätt dusch och med 131 m fallhöjd blev det en del som yrde runt i luften. Malin hon sprattlade i babybjörn på pappas mage och mamma bar lunchryggsäcken för oss andra. Taggade av denna första vandring som förutom trappstegen var en grusad gångväg med spänger här och där valde vi att göra en till som skulle ta oss till ett mindre vattenfall i en mossgrön fuktig johnbauerskog. Malte skuttade över alla små bäckar i början och även om den grusade vandringsleden var smalare gick det bra att vandra första halvtimmen sen blev det en led för bergsgetter, men vi ville så gärna se vattenfallet så vi fortsatte på den bitvis branta leden med hala stenar från gårdagens regnande. Helt plötsligt tog den slut och vi undrade var vattenfallet varit? Troligen på ett ställe där vi gick över två broar. Det var lika lång väg tillbaka antingen via leden eller riksväg73 och inget lockade. Mattias fick jogga tillbaka till bilen och hämta resten av familjen. Under tiden hade Maria och barnen sällskap av en tjeckisk tjej som heter Mischa. Hon reste runt och jobbade just nu på caf'et där vi fikade igår. Vi åt vår picknicklunch vid Bealey River och Malte ville bada, det blev inte mer än fornas - det var tom för kallt för honom. Vi gjorde en kort promenad till där det tom gick att köra barnvagn och sen testade vi byns 2:à café men de hade ingen glass så Malte tyckte det var dåligt. Det var en trött familj som tog det lugnt hemma resten av kvällen och förberedde morgondagens flytt till nästa boställe. Det blev en bildag med både regn och sol. Vi åkte ut till västkusten och provianterade i Greymouth innan vi åkte in och upp i bergen tillhörande Lewis pass. Här skulle vi vandra lite till på söndagen och när vi njöt av lördagskvälen sittandes på vår altan såg det lovande ut. Vi tittade ut över betesmark, kossor och hjortar mot bergen. När vi vaknade på söndagen öste regnet ned och det fick bli utomhusbad i varma källor Maruia springs på förmiddagen. Mattias fick en välbehövlig massage för sin nackspärr. Det blev lunch på motellrummet och lite spel och lek för barnen innan vi åkte på andra sidan av Lewis pass och gjorde en kort promenad för att titta på den typiska naturen här med bok av olika sorter blandat med små palmer, ormbunkar, några små barrväxter och något som liknar Björk. Typiskt är det meterhöga gula gräset, tussock. Malte sprang fram och tillbaka dirigerandes takten för oss andra. Dagens sista mörknande blev till en älv vars vatten svarvat ett en rund bassäng i sitt flöde. Hyfsat torra åkte vi tillbaka till vår bedårande utsikt o h gjorde kväll imorgon är flyttdag igen som Malte kallar det och vi ska till östkusten för att titta på delfiner och valar.
2011-02-03
Skåne och Lappland
Från Skåne till Lappland och lite till på 1,5 timme.
Vi var alla spända på vad dagens bilresa skulle bjuda på när Vi lämnade ett soligt Christchurch och krånglade oss förbi diverse stadsdelar innan vi kom ut på väg 75 som går till Kumara junction på West Coast och passerar Arthurs pass på vägen. Totalt 120 km som först gick igenom ett platt landskap med vetefält, vingårdar och små samhällen som Skåne. Efter ungefär en timme kom vi fram till första bergspasset som vi sett skymta sedan vi lämnade Christchurch. Ett hisnande landskap med gröna berg, djupa dalar, vattendrag som måste varit enormt mäktiga under vårfloden och lite snö i norrläge. Det blev många stopp för att fotografera och det enad som störde oss idag var envisa humlor som fick Maria att springa några gånger. Mamma och pappa njöt av att inte behöva säga till Malte hela tiden att han inte får gå i det höga gräset - han kunde obehindrat springa omkring och upptäcka allt från betongplintar till blommor. Vi stannade till vid några enorma kalkstensformationer i formatet 10-15 m höga och vissa lika breda, de .låg utslängda på ett öppet fält med får runt sig. Picknickstopp för lunch blev det i Klondyke corner med några envisa knott som sällskap och de festade på mamma och pappa som inte valt långbyxor. Sen var det bara att fortsätta uppför ytterligare några kilometer av lurviga vägar med en snitthastighet på 40 km/h så var vi framme här i Arthurs pass. Enligt turistbroschyren bor här 90 personer, men turistströmmen gör att det ändå finns två cafeer och två restauranger. Vi bor i en liten stuga med berg på båda sidor inte långt från järnvägsspåret och passagerartåget går förbi här dagligen jfr med godstågen som passerar ofta och som Malte fascinerat tittar på. Vi hann med både fika på det ena cafeet och en kortare vandring innan busvädret med ösregn och blåst gjorde att vi fått kura in oss i stugan. Den korta vandringen på en timme tog oss genom John Bauerskog, en virvlande fors med bro och tussockängar, ett slags yvigt gult gräs. Malte var som en liten bergsget där han klättrade uppför den ibland branta stigen. Solen var sen länge borta och i blåsten blev det kallt så vi vände tillbaks innan vi nått målet, men Malte ville bara gå ett "varva" till. Det enda som kunde få honom att vända var löfte om att vi ska vandra mer imorgon. Med två sovande barn är det nu föräldratimme innan vi också somnar. Tid för bloggande, surfande och slöläsa Womens Weekly - Marias favorittidning Down under.
Vi var alla spända på vad dagens bilresa skulle bjuda på när Vi lämnade ett soligt Christchurch och krånglade oss förbi diverse stadsdelar innan vi kom ut på väg 75 som går till Kumara junction på West Coast och passerar Arthurs pass på vägen. Totalt 120 km som först gick igenom ett platt landskap med vetefält, vingårdar och små samhällen som Skåne. Efter ungefär en timme kom vi fram till första bergspasset som vi sett skymta sedan vi lämnade Christchurch. Ett hisnande landskap med gröna berg, djupa dalar, vattendrag som måste varit enormt mäktiga under vårfloden och lite snö i norrläge. Det blev många stopp för att fotografera och det enad som störde oss idag var envisa humlor som fick Maria att springa några gånger. Mamma och pappa njöt av att inte behöva säga till Malte hela tiden att han inte får gå i det höga gräset - han kunde obehindrat springa omkring och upptäcka allt från betongplintar till blommor. Vi stannade till vid några enorma kalkstensformationer i formatet 10-15 m höga och vissa lika breda, de .låg utslängda på ett öppet fält med får runt sig. Picknickstopp för lunch blev det i Klondyke corner med några envisa knott som sällskap och de festade på mamma och pappa som inte valt långbyxor. Sen var det bara att fortsätta uppför ytterligare några kilometer av lurviga vägar med en snitthastighet på 40 km/h så var vi framme här i Arthurs pass. Enligt turistbroschyren bor här 90 personer, men turistströmmen gör att det ändå finns två cafeer och två restauranger. Vi bor i en liten stuga med berg på båda sidor inte långt från järnvägsspåret och passagerartåget går förbi här dagligen jfr med godstågen som passerar ofta och som Malte fascinerat tittar på. Vi hann med både fika på det ena cafeet och en kortare vandring innan busvädret med ösregn och blåst gjorde att vi fått kura in oss i stugan. Den korta vandringen på en timme tog oss genom John Bauerskog, en virvlande fors med bro och tussockängar, ett slags yvigt gult gräs. Malte var som en liten bergsget där han klättrade uppför den ibland branta stigen. Solen var sen länge borta och i blåsten blev det kallt så vi vände tillbaks innan vi nått målet, men Malte ville bara gå ett "varva" till. Det enda som kunde få honom att vända var löfte om att vi ska vandra mer imorgon. Med två sovande barn är det nu föräldratimme innan vi också somnar. Tid för bloggande, surfande och slöläsa Womens Weekly - Marias favorittidning Down under.
Akaroa
När James Cook för första gången kartlade Nya Zeeland gjorde han två berömda misstag när han ritade sin karta. Han antog att Stewart Island var en "trolig halvö" och att Banks Peninsula var en "trolig ö". När vi nu "några år senare" är ute på vår upptäcksresa och skeppet Endevour är bytt mot en Toyota Camry automat, så vet vi när vi ger oss av morgonen den andra Februari att Banks Peninsula är en "definitiv halvö". När vi krånglat oss ut ur Christchurch så är det genom en vacker men på många ställen krokig asfaltväg som vi tar oss ut på halvön, inte vattenvägen. Det stormar, precis som man antar att det gjorde för den gode James, när vi försiktigt letar oss upp på det berg och den bergskam som bildats när vulkanerna hade det utbrott som resulterade i halvön. När vi når toppen av berget nås vi av en underbar utsikt. Då menar jag inte den pengapress/turistfälla som någon vist nog placerat där den bästa utsikten finns, Hilltop Café. Något får mig att tro att detta inte fanns på plats när det begav sig för herr Cook, "kan jag få en latte med extra mjölk medan jag ritar in denna sannolika ö på min preliminära karta"?
Utan jag menar utsikten över Akaroa Harbour och allra längst bort staden Akaroa som var vårt mål för dagen. Tavlan visar Ett blågrönt hav mellan bergen som är någonstans mellan gröna och bruna eftersom gräset har blivit ganska torrt så här senare delen av sommaren. Vi gick dock i fällan och belönade oss, precis som jag antar att man gjorde när det begav sig, när vi siktat resans mål. För oss blev det en god kaffe medan Malin fick mellis och Malte en Magnum.
Därefter fortsatte vi vår resa och Akaroa är en mysig liten stad, omsluten av berg på tre sidor och hav på den fjärde. Tidigt kunde det nog liknas vid en fransk koloni, eftersom de första bosättarna var fransmän och spår av detta finns kvar, såväl vad gäller butiker som gatunamn. Vi spatserade en stund och åt sedan den medhavda picknickmaten vid det för varje stad obligatoriska minnesmonumentet över de som stupat i andra världskriget. Det var en vacker utsikt från vår stenbänk, med visst lä, men nog blåste det allt.
Resten av dagen förlöpte i rask takt: åka tillbaka till Christchurch, handla inför morgondagens avresa, leka i lekpark, tillbaka till motellrum och packa ur, gå ut igen och köp takeawaymat äta den i närliggande lekpark, leka lite till, gå hem och duscha hela familjen, gröt, lägga barn, skriva detta blogginlägg, somna ....
Fotnot: blogginlägget skrivet på motellrum utan wifi. publicerat när nästa möjlighet givits. Bloggaren borde sova. Godnatt.
Utan jag menar utsikten över Akaroa Harbour och allra längst bort staden Akaroa som var vårt mål för dagen. Tavlan visar Ett blågrönt hav mellan bergen som är någonstans mellan gröna och bruna eftersom gräset har blivit ganska torrt så här senare delen av sommaren. Vi gick dock i fällan och belönade oss, precis som jag antar att man gjorde när det begav sig, när vi siktat resans mål. För oss blev det en god kaffe medan Malin fick mellis och Malte en Magnum.
Därefter fortsatte vi vår resa och Akaroa är en mysig liten stad, omsluten av berg på tre sidor och hav på den fjärde. Tidigt kunde det nog liknas vid en fransk koloni, eftersom de första bosättarna var fransmän och spår av detta finns kvar, såväl vad gäller butiker som gatunamn. Vi spatserade en stund och åt sedan den medhavda picknickmaten vid det för varje stad obligatoriska minnesmonumentet över de som stupat i andra världskriget. Det var en vacker utsikt från vår stenbänk, med visst lä, men nog blåste det allt.
Resten av dagen förlöpte i rask takt: åka tillbaka till Christchurch, handla inför morgondagens avresa, leka i lekpark, tillbaka till motellrum och packa ur, gå ut igen och köp takeawaymat äta den i närliggande lekpark, leka lite till, gå hem och duscha hela familjen, gröt, lägga barn, skriva detta blogginlägg, somna ....
Fotnot: blogginlägget skrivet på motellrum utan wifi. publicerat när nästa möjlighet givits. Bloggaren borde sova. Godnatt.
2011-02-01
I Christchurch
Just nu sitter vi på cafe i Christchurch och njuter av två barn som sover. En i vagnen och den Malte i Mattias famn. Det blev en kort nattflygning till Sydney, 4 timmar + tidskillnad 3 timmar och så 3 timmars väntan innan Quantas flög oss vidare hit på 3 timmar och 2timmars tidsskillnad till. Nu är vi 12timmar före er. Det var också så många timmar som krävdes av nattsömn för alla 4M. Vi har gjort sightseeing på stan, botaniska trädgården med lekplats, stadspromenad och jordbävningen syns det spår av, spårvagnstur och snart tur med gondolen för att titta på stan lite från ovan. Imorgon ut på Banks peninsula och staden -Akaroa med franska anor.
Maria och Mattias
Maria och Mattias
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)