Nu är vi framme i Singapore och har haft en första härlig dag, men vi börjar väl från början...
Början är väl någonstans på Arlanda, världens mest barnfientliga flygplats. Här är det nämligen helt omöjligt att få ta med sig barnvagnen till gaten, något som man mer eller mindre insisterar på i andra länder, särskilt utanför Europa. Början innebar också en första liten försening, men någon halvtimme känns inte som om man ska bråka om när man har tre och en halv månad på sig...Vårt lugn och vår icke stress är långt mer uthålligt än så.
Redan på hemmaplan hade vi vår första diskussion om bandet som vi vill att Malte ska ha runt sin handled med telefonnr om vi hemska tanke, skulle tappa bort varandra. "Pappa det behövs inte för jag ska inte tappa bort er..." Det är en svår diskussion att vinna, men från Heathrow och framåt har vi lyckats, men ny argument kommer ständigt: "jag är trött, det gör ont, ..."
Egentligen så gick både tretimmarsflygningen till London och tolvtimmars till Singapore alldeles utmärkt. Malin sov tre intervaller till Singapore och var nog totalt vaken tre av timmarna. Alla sov hyfsat på "natten",dvs nedsläckt tid. Malte var jätteduktig och sa att det var jätteroligt att flyga(men egentligen var det nog Toy story 3 som var rolig-sågs två ggr). Det blir en rätt konstig känsla att landa kl nitton när man just tyckt sig haft något som tidsmässigt borde motsvara en natt. Men vi har lyckats rätt bra med omställningen. Genom att råna Malin på två mellanmål så tryckte ihop dagen så att hon fick kvällsgröt kl tjugotre. Hela familjen sov kl tjugofyra lokal tid. Sen var det vissa diskussioner (oklart vem som vann) med båda barnen mellan tre och sex på morgonen om vad som egentligen är natt, men sådana kan ju ironiskt nog uppstå även när man är i rätt tidszon!
Mycket praktiskt blev det ovan, visst fokus på det praktiska får man dock när man har två st bestämda kravställare med sig. Men vad har vi då gjort hittills? Vi har hunnit med en hel del trots allt. Den första kvällen blev det en kort, men verkligen skön middag i närheten av hotellet under en palm: indiskt! Till detta en osedvanligt god Tiger beer, samt ett rookiemisstag: vi drack alla tre en snutt av vattnet som serverades innan vi kom på vad vi höll på med. Ett dygn senare inga problem, så Dukoralen verkar ha gjort sitt jobb!
Den andra dagen tillbringade vi med att äta frukost i närheten, promenera till Suntec city (shopping), åka en för oss ny attraktion som vi såg på väg in till stan med taxi och Maria onödigt nog(ur Mattias perspektiv) direkt lovade Malte att vi skulle åka nästa dag - ett pariserhjul. Utsikten var fruktansvärd(t bra). Knäsvaga farmödrar bör akta sig för bilder som kommer senare.
Därefter mat och handla: blöjor, förnödenheter och barnmat (begränsat utbud). Här verkar alla barn äta pulver i gigantiska kaffeburkar som man sannolikt blandar ut med vatten. Vi är dock traditionalister och serverar Heinzburkar.
Därefter Bad i hotellets bubbelpool, Maria fick träna idag och därefter en mycket snabb middag eftersom båda barnen somnade på restaurangen. Men sen när det är fax att lägga sig på riktigt, ja då är man ju givetvis hur pigg som helst... Till slut somnade dock Malte mitt i en mening där han sa åt sin mamma och pappa att gå och lägga sig och inte skriva inlägg till bloggen som detta eller läsa guidebok inför morgondagens äventyr.
Vädret? Ja det undrar kanske någon (över 60?)? Jo tack bra! Varmt, fuktigt, ibland smådroppar det med regn, men inget vi lidit av. Läste dock i lokalblaskan att PUB - myndigheten National Water agency, inget med öl ni dåliga mäniskor som nu trodde det - varnar för översvämningar i jul. Det blir ju i så fall lite extra spännande, men mycket hinner väl hända innan dess. Båda barnen verkar klara värmen bra och ja, farmor och mormor, de dricker och kissar bra...
Nu ska vi då snart lägga oss. Imorgon blir det zoo om det går som planerat, men det ser vi väl då. Godnatt!
1 kommentar:
Ska bli kul att följa med på er resa :-)
I stället för armband så körde vi med en adressbricka som hängde runt halsen på Mats när han var liten.
kram Berit
Skicka en kommentar