Den 14/1 bar det sedan av mot Pemberton, skogshuggarstaden. Strax innan vi kom fram (ca 20 mil) så tog vi lingvists/picknick vid Diamond Tree, ett träd och vrakdelen i samma. Man kan klättra till en femtiotvå meter hög plattform om man skulle ha sådana böjelser, Maria och Malte provade en liten bit.
Dagen efter blev det sedan dags för en höjdare kallad Pemberton Tram. det är en typ av gammal spårvagn som man under en timme och förtifem minuter åker genom karriskogarna. Man får uppleva den täta skogen, se floderna som rinner genom, höra berättas om naturen. Sen får man åka spårvagn, vilket Malte gillade mycket. Här är spårvagnen, sedan familjen vid ett stopp.
Det blev bara två nätter i Pemberton, vilket kanske var tur, för så mycket spindlar har vi aldrig sett, tyvärr var några av dem inomhus, men efter lite kvällsjakt och andra säkerhetsåtgärder (tidningar i sprickor) så sov vi alla gott och i god förvissning om att de
inte skulle kunna komma in. "oooh, tjej are not dangerous, just house spiders" Lätt att säga tycker vi,men som svensk Är man ju inte direkt van med spindlar över huvud taget.
Nåväl, Pemberton är en trevlig stad med ca tusen invånare som nog alltid har en stor andel turister på besök trots sitt läge. Vi var nöjda med det vi gjort och upplevt. Efter tåget blev det för övrigt ett brantornsträd till, ett besök i Manjimup och ett besök på en vingård där man också odlade tryffel. Vi styrde kosan mot Augusta morgonen efter och var efter bra körning och mellanmål till Malin i bilen framme vid lunchtid. I nästa inlägg kommer några bilder från den mycket trevliga kuststaden Augusta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar