2011-02-22

Tauranga nordön

Med anledning av det tråkiga som hänt i Christchurch på Sydön så vill vi bara tala om att vi mår bra och det enda som vi kanske märkte av jordbävningen här i Taursnga var att Malte och Maria inte såg en enda delfin på sin tur med båt idag. Djurlivet här i Bay of Plenty var tyst, det enda vi såg var en brunsäl på 5 timmar och vi vet ju att djur har mycket bättre sensorer än människor. Det kommer bilder och text om dagarna i Rotorua vid ett senare tillfälle nu är det läggdags här och vi har tak över huvudet. Många i Christchurh kommer att sova på kartong i Hagley park som vi besökte för precis 3 veckor sedan en solig sommardag. Känns långt borta nu...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att höra att ni alla mår bra och att ni inte är i Christchurch just nu. Det hade varit tråkigt! Här hemma är det fortfarande VINTER och nu börjar till och med jag att längta efter vår och sommar. Står inte ut längre med kyla och snö. Nu har vi dessutom varit i Grönklitt och åkt lite skidor med betoning på lite då Adam blev sjuk innan vi åkte och hade 38 gr. feber nästan hela tiden. Men vi behövde ett miljöombyte och det var mys att träffa syster med man! Men nu efter Grönklitt kan det bli VÅR!!
Igår fick Adam en släng av kräksjukan så nu är vi hemma i VAB-träsket igen:-)
Ha en fortsatt bra semester och resa, så ses vi snart! Det kan jag säga nu för nu är det faktiskt snart. Många kramar Sofia med familj!

Helena H sa...

Hej!
Gud vad skönt att ni skrev på bloggen att allt var bra. Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste Aftonbladet.se idag.
Jag antar att ni får hålla er på safe avstånd ett tag till, för det kommer väl alltid efterskalv. Så håll er i skinnet tills allt har lugnat ned sig.
Ja ni missar inget hemma i alla fall. Här är permafrosten inne på sitt tredje år, känns det som. Själv sladdar jag runt i min stora volvo och lyckades mejja ned en brevlåda i området i torsdags. Jag märkte det inte ens - jag har liksom resignerat när det gäller bilkörningen i vinterväglaget. Jag tycker jag ständigt kör in i snövallar, iskanter och andra oidentifierade saker som är inpackade i snö. Ja jösses, brevlådegubben satte biffen i halsen fullständigt när jag bara körde därifrån. Jag lovar, han hyperventilerade till max när han sen ringde och sa att jag dödat hans brevlåda. Tog mig hela helgen att åka norra Stockholm runt och hitta en ny. Det skulle vara en silvergrå förstås. Och tror ni den fanns in stock? Icke. Men skam den som ger sig - bromma järn hostade till sist fram en och jag kunde leverera den till brevlådegubben som genast fick upp den på staketet. Jag vek mig dubbel när jag såg den tillknöcklade lådan, brevlådegubben hölls sig för garv, minst sagt.
Ja och sen är det högt tempo i Rissne. Ja jösses vad vi kör på. Det är jättekul och vi är ett bra gäng, men man får bevaka så ingen kör slut på sig. Hoppas barnen mår bra och att ni lever livet. det är kul att läsa om er resa.
Sköt om er! Puss och kram från Helena

Anonym sa...

Hej på er!
Såg just de otäcka nyheterna från Christchurch.
Så skönt att läsa att ni mår bra!
Vi ser alla fram emot att få träffa er och höra mer om er resa när ni kommer hem och Ivar längtar särskilt efter Malte!

Massa hälsningar från
Maria Johan Ivar Mark