Rotorua

Vägen till Roturoa från Napier kändesmbra mycket längre än den är. Även om det, som framgår nedan, finns mycket att göra efter vägen så blir det ibland trångt, både fysiskt och psykiskt i baksätet när man sitter tre st där. Att denna sträcka kändes så lång visar ju också på det rätta i vårt val att utelämna East cape och ta den korta vägen till Tauranga, dvs med ett tre nätters stopp i Roturua. På vår färd mot Roturua gjorde vi två stopp, varav det första för picknicklunch vid sjön Taupo. De två äldre M:en hade sett denna sjö förr, men Malte tyckte det var häftigt med de svarta svanarna och de flytande stenarna! Och vilken utsikt under lunchen!

Nästa stopp ligger strax norr om Taupo och har det talande namnet "Craters of the moon". Det var aningen svårt att i bilen för Malte beskriva att han under hela promenaden inte fick avvika från stigen och var tvungen att hålla mamma i handen hela tiden, annars skulle han bränna sig. Men när vi gick genom området och han såg alla rykande hål, alla kratrar, allt kokande vatten och bubblande lerpölar så blev han precis lika imponerad som vi andra och det var inte längre svårt att förstå varför vi ställde vissa säkerhetskrav. Det var det första men inte sista vulkaniskt aktiva området vi skulle se de närmaste dagarna och vi var mycket imponerade, både av krafterna och det vackra. Det enda som förstör bilden är det os av svavel som ständigt ligger över dessa områden...

Väl framme i Roturua: handla, checka in (inte så fint motellrum denna gång - stort behov av renovering), göra middag, montera Malins säng, göra klart för sova och sova...

Lårets den 19/1 gryr. Vi väcks tidigt av en sångfågel vid namn Malin. Maria ger sig först ut på en träningsrunda, därefter Mattias. Det är klart, solen stiger upp och värmer upp staden. Det är vackert när man springer efter sjön Roturua och ... man mår illa av den svaveldoft som ligger på från de varma källorna runtomrking i staden...

Efter stärkande träning och frukost: iväg till turistinfon och boka morogndagens äventyr, därefter med bil till Waimangu volcanic Valley. När vi vandrar nedför dalen mot sjön som finns där långt nere så går vi förbi olika fenomen av vulkanisk karaktär. Vi ser kratrar som bildats vid utbrottet 1886 och numer är vackra små sjöar. Vi ser sjöar som ryker och kokar på vissa ställer. Vi ser en Bäck/flod som ci promenerar utefter och ryker. Vi ser bubblande lerpölar och kokande vattenhål. Det är en vacker och på samma gång skrämmande promenad. Den är också ganska lång och varm, så det är skönt att ci, när vi ätit vår medhavda lunch kan ta bussen tillbaka till bilen.

På eftermiddagen åker vi så till ett ställe för äventyr. Vi tar gondolliften upp på berget och Malte får med sina föräldrar som chaufförer åka Luge, ett slags kälke med hjul, nedför berget. Upp åker vi sittlift med benen hängande en lång bit över marken. En mycket nöjd Malte avslutar med en glass på cafeet innan vi tar gondolliften ned till bilen. Mycket äventyr=trötta barn, så vi äter i princip middag och går och lägger oss, hur ska vi annars orka morgondagen.

Det blir inte mindre äventyr denna dag, den 20/2. Efter lite kort träning för föräldrarna blir det frukost och sedan delar familjen på sig. Maria och Malin lämnas utanför turistinformationen för de ska gå en stadspromenad. Den är intressant och lugn eftersom Mattias och Malte har tagit bilen som kör i förti minuter innan den stannar utanför NZ Riverjet! Dagen indelas i tre delar. Enligt guiden kör vi först lungt och sakta uppför floden så att vi ska hinna se och ta kort. (2M tyckte nog att det gick ganska fort...). Den andra delen är ett besök i det vulkaniska området Orakei Korauko. Det är minst fem grader varmare än någon annanstans. Vi går från floden uppför trappor. Det är jobbigt, men värt ansträngningen! Malte är dock av åsikten att han sett nog av varma områden då man måste hålla handen hela tiden för att inte gå av stigen och bränna sig, samt att vi nog måste gå tillbaka nu för att inte missa båten! Den tredje delen av dagen, kör vi tillbaka längs floden. Alla 400+ hästkrafter utnyttjas på jetbåten. Vi kör extremt nära kanten på floden och vid ett flertal gånger, efter att ha visat att han ska göra så(för att vi skq hinna hålla i oss extra mycket), så snurrar han båten ett varv i full fart så att vattnetbspritar över oss! Malte är tyst i början och bakom våra lånta solglasögon (med vilka vi bögge ser roliga ut) så är det svårt att avgöra om han har kul eller är skräckslagen. Allt eftersom resan går så tinar han upp och det är en häftig åktur som vi aldrig glömmer. Eller som vi sa i bilen på vägen hem:
Malte: pappa, han körde som en stolltoker
Mattias: som hade stulit båten och hade bråttom hem!

Vi har nu gjort ett par dagar i Tauranga som innehållit äventyr för en del av oss, men det får vi återkomma till i morgon. Bilder från Rotorua följer också. Vi kan konstatera att några av de krafter vi kunde se och ana i Rotorua med omnejd nu har visat sig på andra sätt i Christchurch. Bilderna och rapporterna vi ser här är fruktansvärda. Det är svårt att tänka sig att vi bara för tre veckor sedan var där, i kyrkan som rasat, på gatorna och i husen där katastrofen nu är ett faktum. Finns cafeet kvar som vi fikade i? Spårvagnen? Hon den snälla damen, hur mår hon? Malte ser och hör också Christchurch överallt och vi försöker svara så gott det nu går på frågorna. Men hur ska man förklara det man själv knappt kan förstå? Vi är i alla fall helt överens om att det är mycket synd om de som bor där. Vi sänder dem en tanke då och då och hoppas att det på något sätt kan hjälpa. Vid ett annat tilfälle ska vi berätta om den fantastiska värme, hjälpsamhet och känsla för sina medmänniskor som vi sett prov på både här och i Australien (Queensland). Det är så självklart att hjälpa varandra i dessa länder!

Vi har i alla fall, så här i efterhand, haft en väldig tur och vi mår bra och har det härligt! Här i Tauranga har det varit en mycket varm Svensk sommardag och vi har badat på beachen. Vi hörs!

4M